När jag väl började gymnasiet så trodde jag allt skulle bli bättre, bli piggare och orka mera fast det blev exakt tvärtom. Jag hade valt en praktisk linje, kanske mitt livs misstag efter som jag var trött hela tiden och inte orka göra något. Hela ettan blåste förbi på två röda och det var dags för tvåan, då var det dags för praktik 4 dagar i veckan, det betydde först att jag var tvungen att åka till eskilstuna och gå upp 04.00 och komma hem runt 18.00, och klarade jag verkligen inte av så jag skolkade i 7 veckor därifrån för jag inte hade någon kraft till någonting. Efter den praktik platsen fick jag inne i västerås hos en egenföretagare som aldrig borde ha praktikanter!! Aldrig blivit behandlat så dåligt som han behandlade en, så det sket jag bara fullständigt i att åka till. Sen min tredje praktik plats och den bästa av dom alla, fick den bästa handledaren man kan tänka sig att ha, det gav mig energi för att åka dit varje dag. Men när jag skulle börja trean så hoppade jag av låssmeds linjen samt praktik platsen, för jag var så sliten och hoppade på fastighets linjen.

Jag fick en praktik plats hos en vänn till familjen, som jag skötte mig väldigt bra på men tyvärr var det en av cheferna som inte tyckte om mig alls, så hade ingen chans att försvara mig eller stanna kvar. Fick jobba tillsamans med en väldigt bra kompis, som lärde mig väldigt mycket.

Det var inte förens vinter 010 uppe i sälen som jag fick reda på vad som var "fel" på mig.. Jag led av sömnapné, det betyder att jag har andnings uppehåll när jag snarkar och jag snarkar groteskt högt och det har jag alltid gjort. Då började allt falla på plats, praktik platserna, alla sömn lösa nätter, träningen.. allt

19 augusti ska jag bestämma operations tid, då ska skiten bort föralltid!

*click*